Jag känner mig så jävla dum. Har något du sagt till mig ens varit sant? Alla ord om att allt skulle bli så bra och perfekt den här gången och bla bla. Det måste vara jävligt roligt att såra mig, om och om igen. Jag förstår mig inte på dig. Det hade räckt ifall du sa sanningen, ifall du för en gångs skull var ärlig mot mig. Jag har försökt så många gånger och verkligen försökt få det att funka och så slutar det på samma sätt varje gång. Precis såhär slutade det sist. Jag förstår inte hur du tänker. Du sa att du ångrar att du inte försökt tillräckligt, att du saknar mig. Självklart trodde jag på dig. Jag fick aldrig möjligheten att berätta hur mycket jag verkligen offrade för dig den här gången men jag offrade jävligt mycket ska du veta. Om inte du hade kommit där och förstört hade jag förmodligen haft en annan. En annan som var ärlig mot mig, som alltid skulle finnas för mig. En annan som skulle fylla hålen du gjort i mitt hjärta. Du har ju inte ens sagt något till mig, kommer du ens göra det? Fyfan för dig alltså. Hoppas du är glad nu, när du sårat mig för tredje gången gillt.